...Går man till eller ifrån regndropparna?

Om jag sitter på ett fik, är ute & går, jobbar eller bara kollar ut genom fönstret så studerar jag människor. Från topp till tå. & då i första hand deras utseende. Jag kan komma fram till fint hår, snygga skor, tråkiga jacka, schysst mössa, konstiga byxor o.s.v
Men mitt snaste fynd, på väg till jobbet, var en kille, gubbe, man med högt hårfäste & halvlångt hår. Borde inte det va förbjudet?
Föreställ dig ljusbrunt, oklippt, svallande hår. & på det.. högt hårfäste! Uhhhr! Han va säkert inte mer än 30 år men såg ut som 45.

Tur att jag alltid är så himla snygg i håret :S

Förresten. Dags å fylla i utväxten & skulle behöva en slinghätta & krok. Någon som vill låna ut?

Efter att äntligen fått tummen ur haltade jag in på polisstationen. Uppstylad med de snyggaste passfotoposerna inövade. ”Beställning av pass. Tryck här”. Så enkelt var det. –”nummer 92” & det var min tur. Visa legitimation & alla andra standard frågor. Dags för självaste kortet, som jag anser väldigt viktigt. Det håller ju ändå i.. hur många år? Många iaf.
Jag blev chockad. Hade föreställt mig iaf ett litet rum, en fotograf & lite mer åt skolfoto hållet. Men icke. Då kan du vända dig åt höger & där var den. Kameran. Utan att jag hade märkt det. Jag skiner upp som en sol & med ett smile som nådde öronsnibbarna hör jag en kommentar bakom luckan. –”Se allvarlig ut”. Jaha tänkte jag & stängde munnen. Kollade in i kameran & trodde att den allvarliga bilden var något utöver passfotot. Något som man bara gjorde. Men nej. Det här blev jätte bra säger tanten & utan att jag sett kortet ber hon mig skriva under & betala. Sådär ja. Nu är det klart. Nu kan du se din bild i rutan bredvid dig. & där va jag med hakan upp i vädret & mungiporna nere vid knäskålarna. Det vidrigaste kortet jag någonsin sett. Får jag inte vara glad frågar jag. Nej det ska va ett naturligt foto får jag som svar. & vad skulle va mest naturligt? Jag lämnar in mitt pass för kontroll när jag ska åka till USA. Hur ser jag ut då? Absolut inte som på kortet iaf. Jag blir så arg.

När min kropp ska ta steget ut genom ytterdörren har jag alltid samma problem. Termometern visar minusgrader & mina ej skylda kroppsdelar fryser av bara tanken. & då ställer jag mig frågan: Fattig eller bara snål? För min obeklädda hud förblir naken även utanför dörren. I väntan på rea fönstershoppar jag kitt med vantar, mössor & halsdukar näst intill varje dag. Men längre än så har jag inte kommit. Tiden är inne för vinterdäcks rea så varför inte för mina behov? Det kommer..

& inte nog med det. Jag får på mig något som i mina ögon är en rätt snygg outfit & står för det dagliga jack valet. & där tar det stopp. Snyggt & varmt är en långt ifrån lätt kombination. Det gäller nog bara & välja rätt tillfällen att följa regeln ”ska man vara fin får man lida pin”. I alla fall i väntan på rean.. 

Jag jag blir så förbannad.
En halv tråkig dag på jobbet eller en trött bilresa på väg till träning & äntligen en bra låt på radion.. la la la la la. Wind of change hinner jag tänka & sträcker mig mot volym knappen. Men stopp! Då kommer en minst sagt ofager reklamröst ur mina högtalare & börjar prata om Statoil. Vad är det?

Förövrigt (som förövrigt är ett ord jag använder mer än sällan när jag skriver) så vill jag i framtiden ha ett jobb där musik spelas högt konstant hela tiden. För hur mycket bättre mår man inte då?
& som i min tidigare lunarblogg (som jag numera har bojkottat) står min dröm fast vid en club salong. Lite discokänsla. Skön stämning helt enkelt. Ungt & funky!

Med tanke på en trappa upp. Vilket ord bör jag använda istället?
Annars, dessutom, i andra avseenden?

Jo det var så jag kände. Att jag burit mig illa åt.

Det var en gång på jobbet.
Jag står i kassan & det kommer in ett dövt par som ska beställa mat. Dom får sakta men säkert fram det dom vill beställa & jag gör mitt bästa för att förstå.
Men sen kom tabben. Hur kroppen fungerar & agerar när den vill göra sig förstådd. Jag pratade engelska.
Hur skulle det hjälpa? En black out så att säga. Dom beställer dricka & jag fråga two? Kommer på mig själv & säger oj. Räcker upp två fingrar som ett peace tecken & känner mig totalt bortjgort. Dum.

I andra avseenden är språket något fascinerande i mina öron.
I mina ögon. För kroppssråket är något av det bästa vi har. Att få fram meningar, viljor, känslor.. utan att säga ett pip. Det är otroligt. & ofantligt viktigt.

Det handlar om hyresrätter & dess konstiga sätt att inreda. Tänka.
Jag kan förstå att modern prägel ändras & att våra väggar (som nu är till största delen vita) innan var gula, blåa, orangea osv. Men hur många minuter jag än lagt ner för att förstå mig på den röda tråd som spinner genom de flesta hyresrätter, iaf här i jönköping, vad det gäller badrum så kommer jag aldrig fram till något vettigt.

Det blåa kaklet?

Dagens fråga.
Först & främst det blåa golvet. Men visst. Vitt golv skulle kanske inte funka. Så jag ger mig där. Men så vitt kakel på hela väggarna.. förrutom den blåa fula randen en bit upp. Varför?
& för ej kaklade badrum så sätter man ändå en blå liknande tapet.
Nej.. I don´t get it!

Förövrigt. Nöjd med det som vår lägenhet har att erbjuda.